I måndags var jag först hos min sjukgymnast, sedan tog jag och arbetsterapeuten en runda till affären här på klostergården, för att öva bland hyllorna. Vi tränade lite igår också. På eftermiddagen fick jag besök av ”Polarna”. Hon som bestämmer angående min ledsagare var här. Det kändes bra. Förhoppningsvis kan jag få en ledsagare redan nästa vecka. Då kan jag ge mig ut på egen hand igen. Jag menar utan familjens inblandning. Jag blir inte så beroende.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)







4 kommentarer:
Vad skönt! Hoppas verkligen att du får en till nästa vecka!
Vackra bilder, Marie! Jag gissar att du väljer dom med omsorg? En bild säger ibland mer än tusen ord, och symboliken i många av de valda bilderna är mäktiga. Jag kan se sorg, trasighet och till viss del även ensamhet. Men jag kan också se liv, sådant som bryter igenom det mörka, ljusglimtar. Är det så du tänker, Marie??
Emanuel
Mirjam, Det hoppas jag också.
Emanuel, Det är min kusin Dan som tar alla dom vackra bilderna. Ibland tänker jag mer än en gång, ibland inte.
Great News! Hoppas att det blir snart!
Skicka en kommentar